Det är som en lång utandning. Axlar som sjunker ner. Ryggraden som rätas upp så att axlarna placeras bättre, nacken rätas ut och hakan befinner sig oftare uppåt. Det är så många skillnader att det knappt går att beskriva, men det är helt otroligt vilken kraft som kommer efter att stormar har ventilerats. Som den där mjuka lena känslan efter ett bra gråt. Att ha fått ur sig det. Och sedan upp med hakan. Klarare blick. Den känslan är så otroligt skön. Och jag kommer nog aldrig någonsin kunna beskriva magnituden av förändringen. Men jag känner den. Varje dag. Varmt.

Orden vill ut även om det känns dammigt här. Låter dem göra som de vill och iakttar deras trevande. Nattliga tankar efter en lång vecka. Trött i huvudet. En vecka som slutade med en go gå-i-mål-punkt. Lättnad, det också.

Det känns lite som att tiden har stannat precis nu. Kanske är det för att kvällen är mörk så länge numera att tidsfönstret blir lite förvirrande. Liksom var befinner jag mig, i min dagsplan? Det blir en ihopsmetad smörja. Men det gör faktiskt ingenting just nu. Just nu känner jag att jag låtit mig få göra min vecka så som jag behövde den. Och därför vilar ett täcke av ro inuti. Men i början av veckan gav mörkret en seg efterklang. Men nu, skön helg-känsla. Varva ner. Komma till ro. Hitta på. Ta tillvara. Det blev en fin dag det här.

Kommentarer besvaras i kommentarsfältet.

Kommentarer besvaras i kommentarsfältet.