Orden är inte så många men känslorna desto fler. Blev rörd till tårar av musik, fick lyckopepp i vardagen, har ett kontinuerligt dansflow, fina vänskapsskratt och så satt jag där med pennorna och njöt. Tiden går och jag fortsätter sträva. Uppåt, utåt, framåt, iväg. Jag vet vad jag vill. Jag tänker inte låta höstmörkret sänka mig. Istället ska jag låta färgen och mysigheten slå sig till ro. Jag kan faktiskt välja att göra detta hur bra som helst.
Kommentera?
19:04