Har en såndär favoritstund som får det att glittra inuti mig. Lyssnar på musik och ritar. Har så kul, pennor ligger överallt, sjunger med till gamla favoriter från min tonår och blir härligt nostalgisk på ett peppigt sätt. Älskar att ha pennan i handen, se hur skuggorna väcks till liv när jag fortsätter fördjupa nyansen och få bilden att bli mer levande. Steg för steg börjar bilden poppa ut allt mer från pappret och samtidigt häpnas jag över alla gamla textrader som sitter som en smäck fortfarande. Munnen går i ett kör, trots att det kanske är omkring fjorton år sedan jag sjöng dem senast. Oj. Fjorton år. Det känns hisnande att tänka att det är så längesedan. Vilken liten plutt jag var.

Kommentarer besvaras i kommentarsfältet.

Kommentarer besvaras i kommentarsfältet.