Schackrutig.se

Insnöad i ett projekt, har flow, känner en glöd. Först uppförsbacke och sedan kommer en nedförsbacke, och jag är riktigt taggad nu. Jag är på gång, och jag kämpar. Tänker att hur jag än gör så kommer jag alltid framåt, för det är oundvikligt eftersom att jag hela tiden lär mig under tidens gång. Vet att en stor mängd tid ligger framför mig som jag ska beta av. Lägga flera timmar i ryggsäcken, komma in i det, bara fortsätta, hela tiden. Och denna vecka har jag kommit långt, jag har traskat långa steg på den där vägen. Jag ska upp, upp, framåt, framåt och fortsätta hålla stadig kurs. Har mycket motivation som sporrar mig just nu, och jag känner iver. Känner hur glöden kring min själ tänds, det blir lättare att gå upp på morgonen, luften är stärkande och frisk, och jag vill bara fortsätta.

Bilderna är från en fin skogspromenad i maj och då var min kalender fullspäckad av saker. Jag gick och lyssnade på fågelkvittret och drog andan riktigt djupt för att känna skogsluften i hela kroppen. Förutom fågelkvittret hördes också ett av mina bästa ljud, som på riktigt gör mig lycklig: gympadojor mot torr skogsstig. Det nästan kanske knäckebröds-knapriga men samtidigt mjuka, dova knastrandet som påminner om alla fridfulla, härliga skogsstunder jag haft i hela mitt liv. Min kropp har lärt sig att när jag hör det där ljudet så är det harmoni och avkoppling som gäller, och därför är det ihopkopplat med bara bra känslor. Jag gick där det knastrade som mest, och hela jag bara njöt. Det var strålande sol och varmt och jag kände hur skogen fyllde på mitt inre batteri.

Hela maj var jag mitt uppe i väldigt mycket och betade av den ena saken efter den andra. Det var kämpigt emellanåt, och jag hade mycket som upptog min tid. Jag kämpade tappert ända till de sista skoldagarna, och sedan tog skolan slut för den här terminen. Väldigt skönt. Såhär i efterhand känner jag tydligt att jag irrat runt lite väl mycket. Jag har också haft otur med diverse kroppsliga sjukligheter som jag inte vill gå närmare in på, men som har tagit väldigt mycket kraft (inget allvarligt, dock mycket jobbigt!). Ja, jag har helt enkelt haft lite för mycket bekymmerstankar i omlopp, om olika saker, och i olika omgångar, och när jag väl varit ute i skogen har det gett mig ny energi och fått mig att se nya saker.

Dagarna har traskat på, och jag har velat skriva, velat ventilera, velat lägga tid här, men inte funnit den sista kicken mot att faktiskt göra något av det. Jag har mest pysslat med annat. Hur som helst så saknar jag att få vrida och vända på saker här, men att det skulle bli en regelbundenhet här inne är nog helt uteslutet. Jag funkar liksom inte riktigt så, för oftast grottar jag ner mig i något annat och så blir jag helt insnöad en period, hehe. För det är min favoritsak i livet; att snöa in på olika saker i olika perioder. Blir typ taggad bara jag skriver det. Bästa. Grejen.

Just nu mår jag bra, är glad och känner luft under vingarna och går med lätthet i stegen igen. Bekymmersmolnen har skingrats och gett plats för andra tankar. Det är en väldigt fin känsla. Och jag måste också säga att jag längtar efter nästa skogspromenad med det knastrande ljudet igen efter att jag skrivit om det nu. Snacka om mysigt.