Schackrutig.se

Jag ligger i soffan och chillar. Det är måndagskväll och jag känner mig väldigt nöjd med dagen. Egentligen har jag inte gjort så mycket annat än att plugga, handla, laga många matlådor och chilla, men jag har liksom fått gjort riktigt bra saker. Pluggandet gick väldigt trögt imorse, men jag kämpade på trots att det var motigt och hittade till sist ett bra flow där tiden bara flög iväg. Gött! Det känns också väldigt skönt att ha fixat så många matlådor för veckan.

När förra veckan började hade jag en bild över hur jag ville att min vecka skulle se ut. En pluggplan och även lite nya rutiner som jag ville hålla. Det blev en väldigt bra vecka och jag är taggad på att göra denna vecka bra den också. Med det menar jag inte att jag ska smacka på med tusen grejer att göra, utan det handlar mer om att hitta någon bra balans mellan plugg och fritid, känna när det får vara bra för dagen och få in de där pusselbitarna som jag behöver och vill ha. Jag är liksom taggad på att förbättra min vardag på något sätt. Hålla en bra struktur och känna hur jag vill ha det. Det har fungerat riktigt bra i några veckor nu och jag är så pepp på att fortsätta hålla det såhär.

Just nu är jag sömnig. Jag märker när jag skriver att meningarna inte riktigt flyter ur mig, som de vanligtvis gör, utan jag får stanna upp och fundera lite på hur de ska bli. Det är ett sömnighetstecken för mig. Min hjärna börjar liksom koppla ner nu och jag tänker på hur den där sängen kommer vara så go, mjuk och härlig att krypa ner i. Åh, det ska bli skönt!

Här kommer ett gäng bilder från min lilla Stockholmsvistelse med min syster en (halv) helg i januari. Bilderna är fotograferade med min otroligt tråkiga mobilkamera och den är några år gammal, så den är inte alls i skarpaste eller bästa laget på något vis. Väldigt synd. Jag ville ändå fånga lite av min helg där, och jag valde att inte packa med systemkameran så då fick det bli lite mobilbilder istället, bara i rent dokumentationssyfte.

Detta är från lördagen och vi hade precis varit och sett Ambras dansföreställning ”Striving to achieve”. Bussen vi skulle ta till våra övernattningskompisar gick bara en gång i timmen då, och föreställningen var slut nästan exakt när bussen avgick. Vi satte oss därför på ett café för att fördriva tiden till nästa buss (plus att det är mysigt). Utomhus var det riktigt bitande kallt så det var så himla skönt att komma in i värmen på cafét. Vi stod i kön och funderade en stund på vad vi skulle ha. Plötsligt säger någon av oss ”Varm choklad!?!!” och vi blev så otroligt sugna på det. Den här var heelt fantastiskt god och alldeles perfekt att värma sig med efter att ha varit ute i kylan. Ibland kan ju varm choklad kännas alldeles för sött på ett konstlat sätt, men den här upplevde jag faktiskt bara som så god och 100 % ”barnalycka”.

På söndagsmorgonen var flera fönster täckta av massa krispig, fling-aktig frost, och jag var bara tvungen att fota det. Solen sken och det såg så himla mysigt ut utomhus. Men åh, nu saknade jag verkligen min systemkamera. Denna bild blev ju inte alls sådär krispig och go som den hade kunnat bli… Det såg väldigt coolt ut i verkligheten i alla fall.

Våra övernattningskompisar (de vi sov hos alltså) var inte hemma men skulle komma hem senare. Vi åt därför frukost själva och vi åt de gooodaste, frasigaste frallorna. Såå gott!

Sedan gick vi ut på en liten promenad omkring i skogsområdet.

Detta var första gången för denna vintersäsong som jag upplevt så mycket snö och jag blev så lycklig av att få andas in den kalla luften, se den glittrande snön och riktigt känna att nu är det faktiskt vinter. Det var efterlängtat, och så härligt. Jag tycker så mycket om snön!

Jag njöt så himla mycket av det knarriga, frasiga ljudet av att gå i snön. Ljudet var precis sådär perfekt nu – frasigt, hårt och knaprigt, men ändå lite, lite fluffigt. Jag tänkte att jag någon gång borde spela in det där fantastiska ljudet. Jag sa: ”Åh, kan det inte bli såhär mycket snö i Göteborg nu!?” och önskade mig det så mycket.

På söndagskvällen satte vi oss på tåget hemåt. Hejdå Stockholm, och på återseende!

Bara en dag senare, när jag var hemma, så blev Göteborg alldeles täckt av ett fint, fluffigt snötäcke, och det var ännu mera snö än i Stockholm. Så mycket snö har vi inte haft på flera år och äntligen kändes det som en ”riktig vinter” och snön låg kvar längre än vanligt så att vi verkligen fick uppleva den ordentligt. Precis som jag önskade mig! Nu är det dock inte alls lika sagolikt ute, och vintervädret ändrar sig lite för varje vecka, men det är en annan historia.

Nu har det gått ungefär en och en halv månad av det nya året. 2016. Jag tycker om känslan av att ha påbörjat ett nytt år och att ha så många månader framför sig. När jag fotade bilden på nyårsafton kommer jag ihåg att jag hade en pirrig, go känsla och kände mig förväntansfull inför det nya året. Jag tänkte på saker jag skulle vilja med det här året och blev så pepp och taggad. Jag känner fortfarande den där känslan ibland och vill liksom påminna mig om det.

Det kan låta hur klyschigt som helst, men jag tycker verkligen det känns fint att få skriva ett nytt blad och se vad detta år kommer att ge mig. 2015 blev ett fint och händelserikt år och jag har vuxit så mycket, lärt mig så otroligt mycket och lärt känna mig själv ännu mer. Jag blir så nyfiken på att se vad som kommer att hända detta år, och vad jag kommer att tänka och känna och uppleva. När jag tittar på bilden ser jag ett hjärta och jag känner liksom att yes, nu kör vi!

Ojdå, nu har det nästan gått en hel månad sedan jag skrev här sist. Jag har velat skriva massa gånger, men jag har liksom haft så mycket att stå i. Det har varit så mycket annat som har tagit min tid och så vips så råkade dagarna springa iväg. Jag har iallafall längtat hit, längtat efter att försöka formulera mina tankar och hur jag känner om saker och ting, och sådär. Men för mig måste den här platsen bara betyda lust och mysighet, alltså: jag tänker inte försöka behålla någon strikt kontinuitet, för livet fungerar inte riktigt så. Åtminstone inte för mig. Jag är en såndär person som känner att det finns så mycket som drar i mig – hela tiden. Saker jag vill göra, saker som tar upp min tid, saker jag försjunker i och uppslukas av, och det är ju precis så det ska vara.

Jag kände för att toppa detta inlägg med en knasig färgbomb i en favoritfärgskala, redigerad så som jag redigerat så många bilder förr, d.v.s. helt knasigt och hur som helst och så blir det som en liten ruta av härliga mönster i fina färger. Sånt där som jag gillar.

Sedan jag skrev här sist så har jag (bland annat!): sett den där dansföreställningen jag nämnde (och många dansbitar var fullständigt: ”WOW, okej, mina ögon svimmar!” (?) och så medryckande att jag satt med världens dansglöd i hjärtat och ville bara dansa-dansa-dansa), kommit hem från Stockholm (hehe, det var ju ett bra tag sedan), dansat en del (wihoo!), ritat (mysigt!!!), pluggat som en tok (igen) och så har jag köpt mig ett par fantastiska färgpennor som jag suktat efter länge och som jag nu är helt kär i. Nu denna vecka blev jag plötsligt sjuk också en sväng, men jag har vandrat en stund på bättringsvägen (..hehe, kul uttryck..) och hoppas att jag kan få bli frisk och stark igen nu.

Jag känner mig så glad, och det har jag gjort ett tag nu. Jag känner mig liksom påhittig och i rörelse på ett väldigt fint och kul sätt. Jag känner mig taggad, och vill bara hoppa in i massa roliga projekt och nörda in mig och bli lycklig. Haha, the story of my life – på riktigt. Men åh. Det är så fint att vara glad och växande.