Schackrutig.se

Jag åker tåg och känner samtidigt hur jag landar. En ganska konstig kombination, men det är precis så det känns. Jag är på andra sidan tentan nu, nu är den äntligen gjord, nu kan jag andas ut, och nu kan jag äntligen få en välförtjänt paus och låta huvudet fyllas av massa andra tankar än att bara rabbla teorier och resonemang mitt uppe i pluggmolnet. Nu tar jag mig liksom ur pluggmolnet och kommer tillbaka till verkligheten, och det känns så otroligt skönt.

Jag sitter på ett tåg mot Stockholm där jag och min kära syster ska göra som vi brukar göra en eller två gånger om året; sova över hos två fina vänner och se en dansföreställning, som allra oftast brukar ingå i vår älskade streetdance-kategori. (Hon är redan framme i Stockholm, och jag möter upp henne när jag kommer fram.) Denna gång blir det Ambras ”Striving to achieve” och jag är väldigt nyfiken på hur den kommer att vara. Det känns också så fantastiskt skönt att få vara ledig, och bara njuta av min helg nu. Konstigt det där med att ha tenta på en lördag…

Jag ser vinterlandskapet svischa förbi genom tågfönstret. Det är alldeles fjällen-vitt, och jag har njutit så otroligt mycket av det där fantastiska knarrandet från skorna idag, för snön är nu sådär krispig och go. Jag har också tagit på mig mina ordentliga vinterskor, och riktigt myser över att vara ordentligt klädd. Bästa känslan; att liksom nästan känna sig immun mot kylan, och ibland till och med uppleva sig lite för varm. (Hälsar en mycket frusen tös.) Men alltså: åh, vad jag tycker om snö!

Nu ska jag försjunka in i någon underbar värld av toner och färger och peppighet. Alltså lyssna på musik, som är något av det bästa som finns. Och så ska jag njuta. Åh vad jag ska njuta.

Jag går omkring i ett pluggmoln. På lördag (taskigt val av dag!!) är det tenta och jag kämpar som en liten kotte. Jag skriver, funderar, sammanfattar, besvarar frågor, läser i boken, försöker greppa teorier, kommer på exempel att applicera dem på, googlar efter fler förklaringar, grubblar, fördjupar mig och blir alldeles insnöad.

Idag har det känts riktigt bra, men igår var det tufft. Det är lite sådär det blir när man liksom är sin egen boss – ibland känns det motigt och ibland har jag flow. Idag har varit en mycket bra dag och jag känner att jag har lärt mig väldigt mycket idag. Jag hoppas att jag vaknar pigg och glad imorgon och är taggad för ännu mera bokstäver, översiktskartor och förhoppningsvis kan skapa mig en ännu bättre överblick. Snart är det lördag och sedan, seedaaan: njuuutaaaaa!!

Det har snöat precis hela dagen och täcket som ligger på marken blir allt tjockare för varje timma. Jag har fått snöflingor över hela ansiktet och det första jag gjorde när jag kom in var att byta till ett par varma, goa strumpor. Jag har min mest färgglada tröja på mig idag , och det är faktiskt så att varje gång jag har den på mig så blir jag alldeles glad och peppad. Jag har slutat skolan för dagen, men har några pluggtimmar framför mig där jag behöver beta av en del saker. Strax ska jag ta tjuren vid hornen och grotta in mig.

På bussen på vägen hem tänkte jag på hur glad jag är idag. Jag känner mig tillfreds, taggad, inspirerad, harmonisk, lycklig, lugn och stabil, på något sätt. Det är intressant hur stämningen inuti mitt huvud får mig att filtrera allting till någonting positivt, jag kan riktigt känna det – precis som jag gråa dagar kan känna mig alldeles vissen och det smittar då av sig på mina tankar. Så nu sitter jag här, känner mig peppad, ska strax ta tag i bra saker och sedan är det helg. Åh. Det är så fint att få känna såhär.

I kontrast mot den ruskiga kyla jag upplevt utomhus idag, så att jag riktigt fått vira in mig i halsduken och se till så att jag verkligen täckt varenda centimeter av min hals, så tänkte jag publicera två goa favoritbilder på havet ur mitt fotoarkiv.

Den första bilden fotades i maj 2005 (!) med min allra första digitalkamera. Som liten fjortonårig Ina så hade jag ingen vidare koll på fotografering (jag hade precis nyligen upptäckt mitt intresse för det), och därför skiljer sig bilden som syns här ganska rejält från ursprungsbilden. Originalet har: väldigt tveksam komposition (är nu väldigt beskuren), sluttande horisont (som nu, tack och lov!, är rak) och bilden var inte alls lika spännande som bilden här. Färgerna, den starka kontrasten och den röda varma tonen lade jag till eller förstärkte i Photoshop. Bildens (otroligt låga) detaljrikedom avslöjar dock att den är fotad med en riktigt kass kamera, men jag tycker ändå att bilden har sin charm. Jag minns när jag fotade den, och jag minns att jag tyckte mycket om den, trots att jag behövde redigera den för att kunna använda den.

Den andra bilden fotades i april 2011, med fisheye-objektiv på min första systemkamera (föregångaren till den jag har idag). Här är jag en markant bättre fotograf, mycket stabilare på handen och ser allting mycket bättre. Därför har denna bild inte redigerats så mycket alls – den har enbart fått förstärkning av kontraster och färger samt lite extra pålagd skärpa. Det är min syster som är på väg fram mot vattnet och ska känna hur varmt det är. Hon har precis tagit av sig sin tröja och solen tillät linne-väder. Det är en strålande vårdag och jag kommer ihåg att jag kände mig riktigt glad och taggad och full av inspiration. Jag tycker mycket om fisheye-perspektivet och det är någonting med det som får mig att riktigt känna hur glad jag var då.

Decembermånaden har fått mig att tycka väldigt mycket om varenda liten ljusstråle. När jag dagligen har tänt mina adventsljusstakar, adventsstjärnan och några stearinljus, så har jag liksom myst inuti. Strålarna har liksom piggat upp mig och gjort mig glad och fridfull. Jag tänker inte plocka bort juligheten riktigt ännu, men när de små lamporna försvinner så kommer jag sakna dess mysiga sken. Funderar på att köpa någon ljusslinga eller någon annan mysig lampa att få tända och titta på. Det känns så fint när mörkrets svarta slöja byts ut mot något starkt och strålande.

Majoriteten av timmarna den här dagen har jag kämpat som en iller med pluggandet. Läst, läst, läst och läst – och sammanfattat, och så repeat på det. Känner mig mossig i huvudet, men det blir väldigt pluggigt nu framöver – det måste liksom bli det. Jag har haft ett väldigt härligt och fint jullov och inte pluggat ett dyft, vilket varit väldigt bra och skönt, men det innebär att jag nu står i en stor plugghög och får kavla upp armarna och kötta på ordentligt.

För att romantisera min pluggstund så sitter jag på en fantastisk, ergonomisk sittdyna som jag fick i julklapp och den tillåter min rumpa att sitta här i många timmar i streck utan att den blir helt tillplattad och ledsen (så fantastiskt bra grej!!). Jag har också tänt flera ljus för att liksom mysa till det lite. Och så slänger jag en blick ut genom fönstret och tittar på alla lägenheter utanför och konstaterar att det blir allt färre som har kvar sin julbelysning. Och sedan hoppar jag in bland bokstäverna igen och fortsätter som innan.

Nyårsafton. Sista dagen på 2015. Med ballonger, mat, spel, skratt, fyrverkerier och färger. Stunden när alla kramar varandra gott nytt år och ler känns så fin och speciell. Och så stod vi där, med ett helt nytt år framför oss.