Jag åker tåg och känner samtidigt hur jag landar. En ganska konstig kombination, men det är precis så det känns. Jag är på andra sidan tentan nu, nu är den äntligen gjord, nu kan jag andas ut, och nu kan jag äntligen få en välförtjänt paus och låta huvudet fyllas av massa andra tankar än att bara rabbla teorier och resonemang mitt uppe i pluggmolnet. Nu tar jag mig liksom ur pluggmolnet och kommer tillbaka till verkligheten, och det känns så otroligt skönt.
Jag sitter på ett tåg mot Stockholm där jag och min kära syster ska göra som vi brukar göra en eller två gånger om året; sova över hos två fina vänner och se en dansföreställning, som allra oftast brukar ingå i vår älskade streetdance-kategori. (Hon är redan framme i Stockholm, och jag möter upp henne när jag kommer fram.) Denna gång blir det Ambras ”Striving to achieve” och jag är väldigt nyfiken på hur den kommer att vara. Det känns också så fantastiskt skönt att få vara ledig, och bara njuta av min helg nu. Konstigt det där med att ha tenta på en lördag…
Jag ser vinterlandskapet svischa förbi genom tågfönstret. Det är alldeles fjällen-vitt, och jag har njutit så otroligt mycket av det där fantastiska knarrandet från skorna idag, för snön är nu sådär krispig och go. Jag har också tagit på mig mina ordentliga vinterskor, och riktigt myser över att vara ordentligt klädd. Bästa känslan; att liksom nästan känna sig immun mot kylan, och ibland till och med uppleva sig lite för varm. (Hälsar en mycket frusen tös.) Men alltså: åh, vad jag tycker om snö!
Nu ska jag försjunka in i någon underbar värld av toner och färger och peppighet. Alltså lyssna på musik, som är något av det bästa som finns. Och så ska jag njuta. Åh vad jag ska njuta.