150824-folkis1

150824-folkis2

150824-folkis3

150824-folkis4

I två år, fram till i juni i år, så har jag läst musik på en folkhögskola och haft det bättre än vad jag någonsin kunnat drömma om. Det är det absolut bästa jag gjort i hela mitt liv, och jag är så lycklig och tacksam för att jag hamnade på just den skolan och fick hamna i två underbara klasser. Jag har träffat så många fantastiska människor, fått vänner för livet som har förgyllt och förgyller mina dagar, andats musik varenda dag, utvecklats personligt och musikaliskt mer än vad jag någonsin kunde våga hoppas på – och jag kände mig som på ett stort äventyr. Varenda vecka var fullspäckad av lektioner som jag tycker är fullkomligt svinroliga och eftersom att jag bara ville öva, öva, öva varenda dag och bara lära mig mer och mer hela tiden så var varenda vecka för mig proppfull. Jag var helt övertaggad av livslust och energi och musik-hunger och ibland gick jag omkring som på moln. Utan att överdriva det minsta, så grät jag av lycka flera gånger, för att jag inte kunde tro att man skulle kunna få ha det så fint och bra.

Det är svårt att sammanfatta denna fantastiska tid, men jag ger i alla fall en liten bild av det. Jag bodde på internat i två år, men pendlade hem till min kära pojkvän på helgerna för att inte sakna ihjäl mig efter honom. Vi blev serverade bufféfrukost och alla måltider måndag till fredag (som vi betalade givetvis) och det enda som fanns kvar att göra var liksom att njuta av tiden, vrål-nörda musik hur mycket man vill, gå till ett övningsrum när man vill dygnet runt och hänga med de personer som fått mig att skratta mina livs största skratt.

Skolan är belägen precis vid en sjö med fantastisk utsikt och det var så härligt och rogivande att befinna sig sådär ute på landet, långt bort från civilisationen eller ens någon mataffär (eller ja, man fick ta sig en bit, så det var ju inte omöjligt..). Det var verkligen som att gå in i en bubbla och bara vara exakt så nördig som man vill, hehe.

Utöver alla roliga lektioner som musikteori (japp, jag älskar det!), gehörslära, kör, ensemble, rytmik med mera, så hade jag individuella lektioner i sång och piano varje vecka. Jag har utvecklats så otroligt mycket i mitt musicerande, på så många olika plan – och jag har lärt mig så mycket om musik; det är som en helt ny värld. Jag har fått spela i ensemble och testa på olika instrument, och fått spela trummor vid flertalet konserter (jag älskar att spela trummor!). Vi har haft mängder av konserter med olika upplägg och massor av möjligheter att öva på att spela upp och att stå på scen.

Att gå ner i mjukisbyxor på kvällen för att sätta sig i ett övningsrum och öva precis hur länge man vill utan att störa någon. Att känna fingrarna springa över tangenterna, och märka hur notläsningen flyter på allt snabbare för varje vecka. Att lära sig att våga stå och öva sång och ta i med hela kroppen, utan att bry sig om ifall någon hör – för så höll vi alla på, och att observera hur kroppen känns när man sjunger; hur varm den blir, och hur tonerna bara fyller en. Att rysa av välbehag över alla fantastiska prestationer jag sett mina klasskompisar göra, till och med så att jag gråtit flera gånger. Att få följa allas utveckling. Att peppa varandra inför varje konsert. Att skratta på kvällarna så att magkrampen är ett faktum, och att få prata långa viktiga samtal flera gånger i veckan. Att få träffa människor som är likasinnade med mig – lika nördiga och knasiga och kreativa. Där man får vara exakt hur nördig man vill utan att någon stör sig. Där det faktiskt inte heller fanns någon konkurrens emellan oss, utan bara en stor respekt och omtanke om varandra, och allas egna utveckling. Åh, alltså det har varit en sådan resa och ett sådant äventyr. De två fina åren på folkis är det finaste jag varit med om i hela mitt liv.

Kommentarer besvaras i kommentarsfältet.

Kommentarer besvaras i kommentarsfältet.