Söndag, 150719

150719-pianot

Efter ett långt, skrattigt och härligt samtal med min allra finaste vän hade jag kramp i kinderna av alla leenden och alla skratt. En härlig energikick i kroppen. Söndagkväll. Utanför fönstret hade mörkret smugit sig fram och regnet föll ner i lugna strömmar. Satte mig vid pianot och kände det där svävande, fina. De där underbara tangenterna, hur ögonen gled allt snabbare över takterna i noten och fingrarna bara matade på, i ett lugn och med ett tryggt flöde. Åh. Jag spelade, och jag kände hur jag försvann in i tonerna. Kära piano – du underbara, älskade instrument.

Kommentarer besvaras i kommentarsfältet.

Kommentarer besvaras i kommentarsfältet.