För några år sedan sprang jag regelbundet, och jag tyckte verkligen om det. Jag tyckte om att känna hur det kändes när jag kommit över den där första tröskeln, då när det känns kul att springa och inte megatungt, och då kändes det som att jag blev starkare för varje steg jag tog. Det kändes som att mina ben bar mig, starkt och tryggt, och jag älskade känslan efter att ha sprungit och känt pulsen, tröttheten och sedan kicken efteråt. Då kändes det så otroligt härligt. Jag kände mig stark, frisk och levande.

Jag har aldrig varit i så dålig form som jag är nu. Två års uppehåll från dansen (mina första år utan dansen, sen jag var en plutt!) för att helhjärtat satsa på musiken, övningen och projekten. Det har varit helt fantastiskt. Men åh, vad jag har saknat att röra på mig! Klart jag rört på mig lite ibland, men tyvärr inte regelbundet och det har varit jobbigt att känna sig i så dålig form, och jag har saknat dansen något alldeles extremt. Dock var det ett medvetet val, för under de här två fantastiska åren grottade jag ner mig i alla möjliga roliga utmaningar, och då fanns det ingen tid över till någonting annat. Jag valde att bara ha ett fokus, och gå all-in, så som jag älskar att göra. Och då fick träningen lida. Men för första gången fick musiken ta över dansen, så jag tycker det får vara fair – annars har det alltid varit tvärtom.

Startsträckan för att komma igång med träningen blir allt längre ju längre tiden går. Det är synd. Men nu har jag tagit mig i kragen. Jag vill komma tillbaka till min tränade kropp, och då i syftet att känna mig stark, frisk och levande, precis som jag gjorde då. Jag längtar dans så att det skriker om det, och hoppas jag kan dansa mer snart, men jag längtar också efter att springa regelbundet.

Igår var jag på min systers danspass, vilket var jättekul men fruktansvärt tungt. Jag var fullständigt kass efteråt, för jag hade chockat kroppen lite för mycket, så det tog en bra stund innan illamåendet vände. Nu, ikväll, gav jag mig ut på en joggingrunda med syftet att få puls, bli svettig och trött. Jag lyckades definitivt. Usch, vad tungt det är när man börjar igen.. men jag tänker inte bli nerslagen! Jag ska kämpa! Känslan nu efteråt av att ställa sig i duschen och känna det varma, lena, goa vattnet mot de tunga, trötta benen – åh, vilken go känsla det är!

Kommentarer besvaras i kommentarsfältet.

Kommentarer besvaras i kommentarsfältet.