Tankar på en måndag

160411-kristall

Jag halvligger i soffan med huvudvärk och är alldeles sliten efter en lång dag. Jag dricker mitt favoritte och tänker att det ska bli väldigt skönt att snart få krypa ner i sängen och slappna av i hela kroppen. Framför mig ser jag massor av ren, torr tvätt som hänger på två torkställningar, och jag orkar faktiskt inte plocka ihop det nu. I köket finns ett mindre diskberg, och städningsbehovet i allmänhet skriker efter att göra sig hört. Men just nu lyssnar jag bara på mig själv och mina behov, för jag har liksom inte riktigt tid med det andra.

Det är lite mycket nu och jag känner att jag måste ta en dag i taget för att kunna pussla ihop alla saker. Inget emotionellt ”mycket”, utan snarare flera deadlines och saker som ska göras på kort tid. Efter att igår ha varit väldigt uppgiven kring vilsna framtidstankar (som absolut var emotionellt) har jag ikväll konstaterat vad som troligen är det bästa för mig just nu. Skickade in en ansökan på vidare studier och känner att jag blev väldigt lugn av det. Check. Det ordnar sig. Nu släpper vi det. En sak i taget.

Jag längtar tills om precis en vecka, för då har jag avklarat den här delkursen, som varit en delkurs med väldigt många små moment vilket innebär att vi fått göra flera saker samtidigt, typ. Det känns rörigt och i en gruppuppgift har vi dessutom haft det väldigt kämpigt, vilket bidrar till en längtan om att bara få det överstökat. Ja, jag är väldigt längtande just nu känner jag. Längtar efter att checka av detta, längtar efter en ledig dag att göra något kul på, längtar efter att känna våren ännu mer än vad jag hittills gjort, längtar efter att gå i skogen, och jag längtar efter att få känna mig sådär stark och inspirerad och påfylld av energi.

Jag brukar oftast skriva av mig när jag är pigg, uppåt och klar i huvudet. Just nu är jag trött, typ mittemellan eller nollställd, och trög i skallen. Alltså pågår ingen jätteinspirerande ton i huvudet på mig just nu men det är ändå skönt att låta tankarna rinna ur mig. Imorgon ska jag ta nya tag, men fram tills dess så ska jag gosa ner mig i sängen och känna hur lent lakanet är, och hur goa mina kuddar är, och hur min kropp behöver den där avslappningen. Jag ska fixa den här veckan. Jag ska kämpa.

Meningarna flyger fram och min hjärna är fullständigt koncentrerad på att sammanfoga meningar som lyfter fram betydelsen av det jag vill säga. Sammanfattar, plockar ut, bygger ihop, letar synonymer och tar mig sakta men säkert framåt mellan raderna. Jag har för första gången en längre skrivuppgift, ett fördjupningsarbete som ska skrivas, i skolan och jag har varit fullständigt insnöad på det här i några dagar, och har en bit kvar innan det är inlämningsdags.

Jag känner mig språkligt pigg i huvudet och känner att hela mitt inre är i full gång att spotta ut nya ord och pussla vidare, utveckla och riktigt snirkla in mig i resonemang och tankegångar. Jag minns inte när mitt intresse för att skriva tog fart på riktigt, men jag minns hur jag som liten samlade på mig ”aha”-upplevelser så att jag till slut förstod att jag verkligen älskar att skriva. Den vetskapen är sedan länge känd för mig, men jag blir såklart alltid extra glad varje gång intresset får sig en skjuts, och just nu känns det bra, jag har flyt och jag är så taggad på att konkretisera mina tankar på papper. Det är som att kontakten mellan mina tankar och den språkliga formuleringsförmågan är på hugget just nu, vilket kanske märks även i den här texten. Taggad är liksom bara förnamnet.

Jag känner mig glad, nöjd och trivs väldigt bra med det mesta just nu. Jag måste säga att jag haft en väldigt bra start och fortsättning på 2016, och flera pusselbitar verkar liksom falla på plats för mig, på ett sätt som egentligen känns som väldigt längesedan. Det finns någon slags grundtanke om ett lugn, och all trogen gammal oro kring ”Vad ska jag göra av mitt liv?!” verkar smälta in i en skön känsla av att ”Äh, så länge jag utvecklas, så är det bra!”. Jag tar emot alla lugna funderingar i huvudet med öppna armar och hoppas att jag kan befinna mig i det här stämningsläget länge till. Jag är liksom lite (väldigt!) mätt på det där att vända ut och in på sina funderingar i jakt på att hitta en väg som är optimal, om och om igen. Det får komma som det kommer, och just nu skrämmer faktiskt inte den tanken mig ett dugg. Snacka om go känsla.

Just nu finns det en kär pysen som inte är hemma eftersom att han befinner sig sisådär en 15 flygtimmar ifrån mig, och avståndet mellan oss är omkring 8271 km. I ungefär elva dygn kommer jag att bo ensam, vilket jag faktiskt aldrig gjort tidigare. Första dygnet har gått och det känns redan jättetomt. Det känns ändå väldigt fint att få längta efter honom på det här speciella sättet, och som jag ler när jag känner att hans kudde fortfarande luktar precis som honom. ❤

160301-muren

Nu har jag tagit mig över ytterligare ett berg och andas ut. Jag har skrivit en tenta idag igen, och det känns lite som att mitt liv cirkulerar kring dessa berg som jag ska uppför och nerför. Ladda upp, prestera, och sedan slappna av. Men det är väl hela grejen med att plugga. Hur som helst: det känns otrooligt skönt (precis som det alltid gör efter)!

Jag är trött i både huvudet och kroppen, men jag har haft en himla go eftermiddag och kväll. Jag har chillat ett bra tag och sedan: sorterat papper, satt in i pärmar, röjt undan på mitt skrivbord, rensat mailen, tagit tag i småsaker som har legat på skrivbordet i kategorin ”ska fixa snart” – och nu är flera av de sakerna fixade! Ganska små saker visserligen, men ändå. Jag tycker att det är mysigt att städa upp på mitt skrivbord. Det har jag alltid tyckt, ända sedan jag var liten. Jag tycker väldigt mycket om att ha ordning på mina saker. Jag riktigt myser av det, haha, hur man nu kan göra det.

Fin kväll, fin känsla inuti mig och ett härligt lugn. Nu ska jag fortsätta småpilla lite, bara för att det är så härligt.

Sömnig och nöjd

160222-kludd

Jag ligger i soffan och chillar. Det är måndagskväll och jag känner mig väldigt nöjd med dagen. Egentligen har jag inte gjort så mycket annat än att plugga, handla, laga många matlådor och chilla, men jag har liksom fått gjort riktigt bra saker. Pluggandet gick väldigt trögt imorse, men jag kämpade på trots att det var motigt och hittade till sist ett bra flow där tiden bara flög iväg. Gött! Det känns också väldigt skönt att ha fixat så många matlådor för veckan.

När förra veckan började hade jag en bild över hur jag ville att min vecka skulle se ut. En pluggplan och även lite nya rutiner som jag ville hålla. Det blev en väldigt bra vecka och jag är taggad på att göra denna vecka bra den också. Med det menar jag inte att jag ska smacka på med tusen grejer att göra, utan det handlar mer om att hitta någon bra balans mellan plugg och fritid, känna när det får vara bra för dagen och få in de där pusselbitarna som jag behöver och vill ha. Jag är liksom taggad på att förbättra min vardag på något sätt. Hålla en bra struktur och känna hur jag vill ha det. Det har fungerat riktigt bra i några veckor nu och jag är så pepp på att fortsätta hålla det såhär.

Just nu är jag sömnig. Jag märker när jag skriver att meningarna inte riktigt flyter ur mig, som de vanligtvis gör, utan jag får stanna upp och fundera lite på hur de ska bli. Det är ett sömnighetstecken för mig. Min hjärna börjar liksom koppla ner nu och jag tänker på hur den där sängen kommer vara så go, mjuk och härlig att krypa ner i. Åh, det ska bli skönt!

Här kommer ett gäng bilder från min lilla Stockholmsvistelse med min syster en (halv) helg i januari. Bilderna är fotograferade med min otroligt tråkiga mobilkamera och den är några år gammal, så den är inte alls i skarpaste eller bästa laget på något vis. Väldigt synd. Jag ville ändå fånga lite av min helg där, och jag valde att inte packa med systemkameran så då fick det bli lite mobilbilder istället, bara i rent dokumentationssyfte.

160216-sthlm1

Detta är från lördagen och vi hade precis varit och sett Ambras dansföreställning ”Striving to achieve”. Bussen vi skulle ta till våra övernattningskompisar gick bara en gång i timmen då, och föreställningen var slut nästan exakt när bussen avgick. Vi satte oss därför på ett café för att fördriva tiden till nästa buss (plus att det är mysigt). Utomhus var det riktigt bitande kallt så det var så himla skönt att komma in i värmen på cafét. Vi stod i kön och funderade en stund på vad vi skulle ha. Plötsligt säger någon av oss ”Varm choklad!?!!” och vi blev så otroligt sugna på det. Den här var heelt fantastiskt god och alldeles perfekt att värma sig med efter att ha varit ute i kylan. Ibland kan ju varm choklad kännas alldeles för sött på ett konstlat sätt, men den här upplevde jag faktiskt bara som god och 100 % ”barnalycka”.

160216-sthlm2

På söndagsmorgonen var flera fönster täckta av massa krispig, fling-aktig frost, och jag var bara tvungen att fota det. Solen sken och det såg så himla mysigt ut utomhus. Men åh, nu saknade jag verkligen min systemkamera. Denna bild blev ju inte alls sådär krispig och go som den hade kunnat bli… Det såg väldigt coolt ut i verkligheten i alla fall.

160216-sthlm3

Våra övernattningskompisar (de vi sov hos alltså) var inte hemma men skulle komma hem senare. Vi åt därför frukost själva och vi åt de gooodaste, frasigaste frallorna. Såå gott!

160216-sthlm4

Sedan gick vi ut på en liten promenad omkring i skogsområdet.

160216-sthlm5

Detta var första gången för denna vintersäsong som jag upplevt så mycket snö och jag blev så lycklig av att få andas in den kalla luften, se den glittrande snön och riktigt känna att nu är det faktiskt vinter. Det var efterlängtat, och så härligt. Jag tycker så mycket om snön!

160216-sthlm6

Jag njöt så himla mycket av det knarriga, frasiga ljudet av att gå i snön. Ljudet var precis sådär perfekt nu – frasigt, hårt och knaprigt, men ändå lite, lite fluffigt. Jag tänkte att jag någon gång borde spela in det där fantastiska ljudet. Jag sa: ”Åh, kan det inte bli såhär mycket snö i Göteborg nu!?” och önskade mig det så mycket.

160216-sthlm7

På söndagskvällen satte vi oss på tåget hemåt. Hejdå Stockholm, och på återseende!

Bara en dag senare, när jag var hemma, så blev Göteborg alldeles täckt av ett fint, fluffigt snötäcke, och det var ännu mera snö än i Stockholm. Så mycket snö har vi inte haft på flera år och äntligen kändes det som en ”riktig vinter” och snön låg kvar längre än vanligt så att vi verkligen fick uppleva den ordentligt. Precis som jag önskade mig! Nu är det dock inte alls lika sagolikt ute, och vintervädret ändrar sig lite för varje vecka, men det är en annan historia.

160214-fyrverkerier

Nu har det gått ungefär en och en halv månad av det nya året. 2016. Jag tycker om känslan av att ha påbörjat ett nytt år och att ha så många månader framför sig. När jag fotade bilden på nyårsafton kommer jag ihåg att jag hade en pirrig, go känsla och kände mig förväntansfull inför det nya året. Jag tänkte på saker jag skulle vilja med det här året och blev så pepp och taggad. Jag känner fortfarande den där känslan ibland och vill liksom påminna mig om det.

Det kan låta hur klyschigt som helst, men jag tycker verkligen det känns fint att få skriva ett nytt blad och se vad detta år kommer att ge mig. 2015 blev ett fint och händelserikt år och jag har vuxit så mycket, lärt mig så otroligt mycket och lärt känna mig själv ännu mer. Jag blir så nyfiken på att se vad som kommer att hända detta år, och vad jag kommer att tänka och känna och uppleva. När jag tittar på bilden ser jag ett hjärta och jag känner liksom att yes, nu kör vi!

160212-fargbomb

Ojdå, nu har det nästan gått en hel månad sedan jag skrev här sist. Jag har velat skriva massa gånger, men jag har liksom haft så mycket att stå i. Det har varit så mycket annat som har tagit min tid och så vips så råkade dagarna springa iväg. Jag har iallafall längtat hit, längtat efter att försöka formulera mina tankar och hur jag känner om saker och ting, och sådär. Men för mig måste den här platsen bara betyda lust och mysighet, alltså: jag tänker inte försöka behålla någon strikt kontinuitet, för livet fungerar inte riktigt så. Åtminstone inte för mig. Jag är en såndär person som känner att det finns så mycket som drar i mig – hela tiden. Saker jag vill göra, saker som tar upp min tid, saker jag försjunker i och uppslukas av, och det är ju precis så det ska vara.

Jag kände för att toppa detta inlägg med en knasig färgbomb i en favoritfärgskala, redigerad så som jag redigerat så många bilder förr, d.v.s. helt knasigt och hur som helst och så blir det som en liten ruta av härliga mönster i fina färger. Sånt där som jag gillar.

Sedan jag skrev här sist så har jag (bland annat!): sett den där dansföreställningen jag nämnde (och många dansbitar var fullständigt: ”WOW, okej, mina ögon svimmar!” (?) och så medryckande att jag satt med världens dansglöd i hjärtat och ville bara dansa-dansa-dansa), kommit hem från Stockholm (hehe, det var ju ett bra tag sedan), dansat en del (wihoo!), ritat (mysigt!!!), pluggat som en tok (igen) och så har jag köpt mig ett par fantastiska färgpennor som jag suktat efter länge och som jag nu är helt kär i. Nu denna vecka blev jag plötsligt sjuk också en sväng, men jag har vandrat en stund på bättringsvägen (..hehe, kul uttryck..) och hoppas att jag kan få bli frisk och stark igen nu.

Jag känner mig så glad, och det har jag gjort ett tag nu. Jag känner mig liksom påhittig och i rörelse på ett väldigt fint och kul sätt. Jag känner mig taggad, och vill bara hoppa in i massa roliga projekt och nörda in mig och bli lycklig. Haha, the story of my life – på riktigt. Men åh. Det är så fint att vara glad och växande.

160116-frost

Jag åker tåg och känner samtidigt hur jag landar. En ganska konstig kombination, men det är precis så det känns. Jag är på andra sidan tentan nu, nu är den äntligen gjord, nu kan jag andas ut, och nu kan jag äntligen få en välförtjänt paus och låta huvudet fyllas av massa andra tankar än att bara rabbla teorier och resonemang mitt uppe i pluggmolnet. Nu tar jag mig liksom ur pluggmolnet och kommer tillbaka till verkligheten, och det känns så otroligt skönt.

Jag sitter på ett tåg mot Stockholm där jag och min kära syster ska göra som vi brukar göra en eller två gånger om året; sova över hos två fina vänner och se en dansföreställning, som allra oftast brukar ingå i vår älskade streetdance-kategori. (Hon är redan framme i Stockholm, och jag möter upp henne när jag kommer fram.) Denna gång blir det Ambras ”Striving to achieve” och jag är väldigt nyfiken på hur den kommer att vara. Det känns också så fantastiskt skönt att få vara ledig, och bara njuta av min helg nu. Konstigt det där med att ha tenta på en lördag…

Jag ser vinterlandskapet svischa förbi genom tågfönstret. Det är alldeles fjällen-vitt, och jag har njutit så otroligt mycket av det där fantastiska knarrandet från skorna idag, för snön är nu sådär krispig och go. Jag har också tagit på mig mina ordentliga vinterskor, och riktigt myser över att vara ordentligt klädd. Bästa känslan; att liksom nästan känna sig immun mot kylan, och ibland till och med uppleva sig lite för varm. (Hälsar en mycket frusen tös.) Men alltså: åh, vad jag tycker om snö!

Nu ska jag försjunka in i någon underbar värld av toner och färger och peppighet. Alltså lyssna på musik, som är något av det bästa som finns. Och så ska jag njuta. Åh vad jag ska njuta.

Pluggtugg med temugg

160114-pluggmugg

160114-pluggbok

160114-pluggpenna

Jag går omkring i ett pluggmoln. På lördag (taskigt val av dag!!) är det tenta och jag kämpar som en liten kotte. Jag skriver, funderar, sammanfattar, besvarar frågor, läser i boken, försöker greppa teorier, kommer på exempel att applicera dem på, googlar efter fler förklaringar, grubblar, fördjupar mig och blir alldeles insnöad.

Idag har det känts riktigt bra, men igår var det tufft. Det är lite sådär det blir när man liksom är sin egen boss – ibland känns det motigt och ibland har jag flow. Idag har varit en mycket bra dag och jag känner att jag har lärt mig väldigt mycket idag. Jag hoppas att jag vaknar pigg och glad imorgon och är taggad för ännu mera bokstäver, översiktskartor och förhoppningsvis kan skapa mig en ännu bättre överblick. Snart är det lördag och sedan, seedaaan: njuuutaaaaa!!

160108-trojan

160108-snotrad

Det har snöat precis hela dagen och täcket som ligger på marken blir allt tjockare för varje timma. Jag har fått snöflingor över hela ansiktet och det första jag gjorde när jag kom in var att byta till ett par varma, goa strumpor. Jag har min mest färgglada tröja på mig idag , och det är faktiskt så att varje gång jag har den på mig så blir jag alldeles glad och peppad. Jag har slutat skolan för dagen, men har några pluggtimmar framför mig där jag behöver beta av en del saker. Strax ska jag ta tjuren vid hornen och grotta in mig.

På bussen på vägen hem tänkte jag på hur glad jag är idag. Jag känner mig tillfreds, taggad, inspirerad, harmonisk, lycklig, lugn och stabil, på något sätt. Det är intressant hur stämningen inuti mitt huvud får mig att filtrera allting till någonting positivt, jag kan riktigt känna det – precis som jag gråa dagar kan känna mig alldeles vissen och det smittar då av sig på mina tankar. Så nu sitter jag här, känner mig peppad, ska strax ta tag i bra saker och sedan är det helg. Åh. Det är så fint att få känna såhär.