Vad? Stockholmsresa med familjen som innehöll Bounce Summercamp 2010 med syster min. När? 2 till 6 augusti. (heh, jag vet, en evighet sedan) Mitt betyg? 5 av 5 dansskor, lätt! Hur gick det? Gah, det var underbart att känna min dansutveckling sedan förra Ã¥ret! Peppad och fokuserad som bara attan. Med dansrus i kroppen och darriga muskler efterÃ¥t fanns leendet pÃ¥ plats – inte bara i ansiktet utan liksom inuti mig sÃ¥där länge. Galet nöjd. ♥

Tiden är fin och jag vill beskriva den, färglägga den och överblicka den. Som att kika genom ett litet litet fönster, via ett utvalt perspektiv och studera innehÃ¥llet där pÃ¥ andra sidan. Det är aldrig helheten – men det är alltid glimtar av nÃ¥gonting större. NÃ¥gonting levande.

Sommar. Ljuva, ljusa, fina sommar. En sådan ro i kroppen du ger mig. Så speciellt du lyser över tillvarons eko. Så stärkande din existens sprider mening. Så mycket jag tycker om dig.

För fjärde året i rad ska jag och min kära syster tillbringa fem dagar av intensiva och otroligt inspirerande dansklasser med dansgruppen Bounce som lärare. Hela familjen åker upp till Stockholm på söndag och jag är pirrig i magen av längtan. Mamma, pappa och jag kommer att bo i en stuga som vi hyrt och My sover hos en kompis, precis som förra året. Åh, det här är min favoritvecka på året! Dans, dans, dans och flera ton med inspiration och dansglädje.

Det hörs ett smatter på asfalten. Det regnar, och det känns sådär som om det får något i atmosfären att bli till någonting lättare. Ett blygt ljud av studsar från små klena droppar. Det var längesedan luften kändes såhär. Det var ett tag sedan fönsterrutorna var täckta av vattenpussar i strilande mönster. Men jag tycker om det. Det öppnar upp någonting.

Hoppla-hejsan! Dagarna har sprungit pÃ¥ smÃ¥ flinka sprattelben sÃ¥ att kalenderns dagar virvlat upp som en storm i luften. Nja, inte riktigt kanske. Men det är ändÃ¥ vad man skulle kunna beskriva det som. Mitt bloggblock har intagit en tystnad som inte alls bör likställas med dagarnas verkliga innehÃ¥ll. Stygg Ina. Men om jag blinkar med stora, runda ögon prydda med lÃ¥nga ögonfransar och lägger huvudet lite lätt pÃ¥ sne… förlÃ¥ter ni mig dÃ¥? ♥

Den här bilden är rakt igenom helt klockren. Den är tagen i mitt rum på studenten. Den representerar all den lycka som sprudlade i mig precis varenda liten fin sekund av min dag.

Som den stora lipsillen jag är (!) när det kommer till känslor, stark lycka och längtan som går som en tornado i magen så var jag inte ett dugg förvånad över alla de tårar som trillade nerför mina kinder om och om igen. De första tårarna kom på champangefrukosten och sedan gick det bara utför (bokstavligt talat) resten av dagen. Den lyckobomb som gång på gång hade fyrverkerifest i magen på mig var en lyckobomb som hette Duga, vill jag lova.

Vi hade världens bästa väder, världens bästa dag, världens bästa stämning, världens största leenden och ..åååh! ♥ Vi är så sanslöst grymma som klarat av de här åren!